Rabulist - info (at) rabulist.se

DN skriver idag om hur stater i Mellanöstern och Afrika gärna vill ha internet för att få snurr på ekonomin men vill inte att medborgarna skall få använda det hur som helst. Helst inte till kultur, politik och religion. Men där tror jag inte att staterna kommer att lyckas i längden. Människorna vill ha frisk luft.

Det gäller även böcker och DN har Irak som exempel på där staten vill regtlera vilka böcker som skall finnas tillgängliga. Samtidigt så är litteratur utsatt för påtryckningar i USA och den amerikanska biblioteksföreningen tar varje år emot anmälningar om censur och försök till censur av böcker.

2008 togs 513 anmälningar emot och de böcker som toppar listan på böcker som censurerats eller som blivit utsatta för försök till censur är:

1. And Tango Makes Three, by Justin Richardson and Peter Parnell
Reasons: anti-ethnic, anti-family, homosexuality, religious viewpoint, and unsuited to age group

2. His Dark Materials trilogy, by Philip Pullman
Reasons: political viewpoint, religious viewpoint, and violence

3. TTYL; TTFN; L8R, G8R (series), by Lauren Myracle
Reasons: offensive language, sexually explicit, and unsuited to age group

4. Scary Stories (series), by Alvin Schwartz
Reasons: occult/satanism, religious viewpoint, and violence

5. Bless Me, Ultima, by Rudolfo Anaya
Reasons: occult/satanism, offensive language, religious viewpoint, sexually explicit, and violence

6. The Perks of Being a Wallflower, by Stephen Chbosky
Reasons: drugs, homosexuality, nudity, offensive language, sexually explicit, suicide, and unsuited to age group

7. Gossip Girl (series), by Cecily von Ziegesar
Reasons: offensive language, sexually explicit, and unsuited to age group

8. Uncle Bobby’s Wedding, by Sarah S. Brannen
Reasons: homosexuality and unsuited to age group

9. The Kite Runner, by Khaled Hosseini
Reasons: offensive language, sexually explicit, and unsuited to age group

10. Flashcards of My Life, by Charise Mericle Harper
Reasons: sexually explicit and unsuited to age group

Vill du själva läsa listan hittar du den här.

"Meatball sundae" by Seth Godin, originally uploaded by Rabulist.

Vem betalar reklamen som du struntar i?

Häromdagen kom jag att tänka på att vi faktiskt inte läser ett enda av de reklambladen som kommer hem i brevlådan. De som kommer med posten kommer praktisk omslutna av ett papper som sveper in reklamen. Den högen går direkt i pappersinsamlingen.

Sedan är det de den reklam som kommer som är personligt skickad. Där är avsändaren ofta tydlig redan på utsidan. Dessa öppnar jag faktist de flesta av men bara för att sortera vad som skall till pappersinsamlingen och vad som skall till brännbart på soptippen.

(Du slänger väl inte fönsterkuvert i pappersinsamlingen )

Reklam med alla mina förnamn eller bara ett vilket inte är mitt tilltalsnamn är till 100% inte det minsta personliga hur än de gärna vill försöka förespegla detta med kuvertval, typsnitt med mera.

Men vem är det nu som betalar all denna reklam som jag inte vill ha?

Det är naturligtvis konsumenterna, alla vi som handlar, som betalar för eländet och antalet köp som reklamen genererar kan enligt en bok som jag läste nyligen av Seth Godin vara så låg som mellan 0-5%. Men tydligen lönar det sig.

Denna reklamen är alltså inte speciellt effektiv och på sikt tror jag att den är på utdöende. Det är befriande att läsa boken “Meatball sundae” av Seth Godin och läsa om hur man kan nå ut till presumtiva kunder, medlemmar och andra som faktiskt vill ha information och reklam från vissa företag och organisationer som de själva valt.

Val, val, hela tiden val att göra…

Dessutom har Malte Persson en blogg som tar upp litterära och errata frågor. DN skriver om nomineringen.

Boken “Here comes everybody” av Shirky Clay får allt fler recensioner i svenska medier och med det följer intressanta funderingar om hur grupper av människor väljer att organisera sig i framtiden och hur människor väljer att agera för att påverka och inte minst då genom sociala media som bloggar.

Martin Jönsson på SvD skriver:

Men Shirky förklarar pedagogiskt varför även de bloggar som bara har tolv läsare också är viktiga, både som uttrycksmedel och som en del i en grupp – antingen en riktad, aktiv sådan i en enstaka fråga eller bara som en del av den stora massan, som med sin mängd kan sprida information snabbare och effektivare än någon organisation. Och hur företag, politiker och medier måste förhålla sig till detta.

Anders Mildner på Sydsvenskan har ett annat perspektiv:

En sak är säker: vi kan knappast längre avgränsa oss till den något luddiga journalistdefinitionen ”folk som jobbar på stora medieförtag som vi känner till sedan tidigare”. Inte heller kan vi kräva att alla svenska journalister ska vara med i facket.
Gamla gränser har suddats ut – och de har suddats ut för gott. Men vem tar tag i den här diskussionen?

Clay Shirky har en blogg som inte uppdateras så ofta men du hittar den här.

En recension av Sydsvenskan på boken hittar du här.

På DN Debatt idag så ger sig Carl_Johan Bonnier på att paddla uppströms när han diskuterar kopiering och upphovsrätt och han kallar Sverige “Ett efterblivet paradis för olagliga IT-pirater”.

Jag tycker att Carl-Johan skulle använda ina resurser på att istället snabbt köra nedströms och tjäna pengar på det som folk vill betala för.

Om jag inte minns fel så har Bonnier ett finger med i print-on-demand-projektet Vulkan.se där de skall vara med i form av en backlist. Du skall alltså kunna beställa böcker som slutat tryckas så trycks det precis så många om behövs.

Paddla nerströms och gör det med alla böcker.

Idag har de fysiska bokhandlarna blivit showrooms som för många andra varor och vi tittar och känner där och köper billiare över nätet.

Låt köparna få vad de vill betala för. De som vill köpa sina dyra böcker över disk i butik kan väl göra det och de som vill kan köpa från Bonniers print-on demand. kanske blir det så i framtiden att vissa böcker bara finns Print-on demand.

Och hur länge dröjer det innan vi ser mer reklam i böckerna.

“Vanliga” fysiska böcker med dagens mått kommer att finnas kvar men låt kunderna betala för vad de vill ha.

Sedan återstår för Carl-Johan att deala med författarna hur mycket de vill ha för sitt arbete.

Idag presenterar DN vilka som är nominerade till Augustpriset där vinnaren nästan är garanterad en rejäl skjuts i julhandel.

Jag tror att vinnaren i kategorin “Årets svenska skönlitterära bok” är Torgny Lindgren med “Norrlands akvavit” men skulle helst se att Åsa Linderborg med “Mig äger ingen” vinner.

I faktaboksklassen tror jag att “Herrarna i skogen” av Kerstin Ekman vinner.

Till sist i barn och ungdomsboksklassen så tror jag att “Nöff nöff Benny” av Barbro Lindgren och Olof Landström vinner.

Här hittar du samtliga nominerade:

Årets svenska skönlitterära bok:

“Har någon sett mig någon annanstans?” av Beate Grimsrud (Albert Bonniers Förlag)
“Mig äger ingen” av Åsa Linderborg (Bokförlaget Atlas)
“Norrlands Akvavit” av Torgny Lindgren (Norstedts Förlag)
“Synopsis” av Ulf Karl Olov Nilsson (Symposion)
“Världens sista roman” av Daniel Sjölin (Norstedts Förlag)
“Stundande natten” av Carl-Henning Wijkmark (Norstedts Förlag)

Årets svenska fackbok:

“Herrarna i skogen” av Kerstin Ekman (Albert Bonniers Förlag)
“Med livet som insats” av Bengt Jangfeldt (Wahlström & Widstrand)
“Lärarna” av Hans Lagerberg (Ordfront Förlag)
“Djävulssonaten” av Ola Larsmo (Albert Bonniers Förlag)
“Den svenska kakelugnen” av Susanna Scherman och Michael Perlmutter (Wahlström & Widstrand)
“Fågelliv” av Staffan Ulfstrand (Ellerströms)

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

“Bryta om” av Åsa Anderberg Strollo (Alfabeta Bokförlag)
“Isdraken” av Mikael Engström (Rabén & Sjögren)
“Nöff nöff Benny” av Barbro Lindgren och Olof Landström (Rabén & Sjögren)
“Sonja, Boris och tjuven” av Eva Lindström (Alfabeta Bokförlag)
“Flickan som var vacker i onödan” av Janne Lundström (Natur & Kultur)
“Var är min syster?” av Sven Nordqvist (Bokförlaget Opal)

Grattis Doris!

Doris skriver:

What the feminists want of me is something they haven’t examined because it comes from religion. They want me to bear witness. What they would really like me to say is, ‘Ha, sisters, I stand with you side by side in your struggle toward the golden dawn where all those beastly men are no more.’ Do they really want people to make oversimplified statements about men and women? In fact, they do. I’ve come with great regret to this conclusion.

Samtidigt som det debatteras om det nya stadsbiblioteket i Stockholm på SvDs kultursidor så sitter nog Horace Engdahl nu och skriver sitt anförande som han skall hålla imorgon när han berättar vem som får årets Nobelpris i litteratur.

Aftonbladet har en lista över presumtiva pristagare:

Philip Roth är tydligen en lågoddsare och gissas bland annat av Knut faldbakken. Åsa Linderborg, Peter Stothard, Geoffrey Hill och MattiasMatussek.

Bob Dylan gissas av Karin Fossum och Ernst Brunner.

Margaret Atwood gissas av Pia Ingström.

Claudio Magris gissas av Jörn Donner.

Adonis gissas av Torbörn Säfve.

Tecknaren av Knasen, Mort Walker, tror att han själv skall få priset.

Bo Carpelan gissas av Märta Tikkanen.

Les Murray gissas av Dorotea Bromberg.

Tomas Tranströmer gissas av Björn Ranelid.

Joyce Carol Oates gissas av Maj Sjöwall.

Själv gissar jag på Jan Myrdal.

På Erratabloggen är Nobelpriset inget man skojar om.

Seth Godin har skrivit en bok som jag tycker är intressant utifrån att den handlar mycket om anpassningsbarhet hos människor, organisationer och hur vi kan förhålla oss förändringar.

Boken skulle jag nog säga är skriven som bloggartiklar och de varierar både i längd och kvalitet. Det finns en del bottennapp men de flesta är intressanta att läsa och fundera över. Andra är små kåserier om smått och stort som jag läser med behållning.

Även om boken periodvis är lite ojämn så har den sin behållning i den gränslösa optimismen i förhållande till förändring. Ta makten över ditt liv skulle den nästa säga tycker jag men saknar ibland det här med hur vi får människor med oss när förändringar skall genomföras frivilligt eller ofrivilligt.

Avslutningsvis tycker jag att boken är läsvärd och den ger goda idéer som friskar upp.

Seth Godin har en blogg som du hittar här.

Apropå Facebookhajpen så säger Seth Godin, enligt text.nu,:
“Om du spenderar 7 timmar per dag inne på sociala nätverksplatser och svarar på frågor hinner du aldrig genomföra dina egna idéer.”

Helt klart är det många artiklar och notiser med den rubriken eller dess innebörd som kommer att fylla tidningarna de närmsta dagarna med anledning av Lars Forssells bortgång.

Själv har jag inte läst någon bok av honom men väl sett honom en gång på Arland i slutet av 80-talet och det är inte speciellt mycket så jag har inte för avsikt att skriva något om hur han var som person eller författare.

Ändock blir jag konfunderad varje gång det är någon mer eller mindre känd person som dör och en enig kör hyllar och stämmer upp till höga toner om den avlidne och undrar om de sagt det till vederbörande när de levat. Man kan liksom inte ta det med sig till andra sidan, alla fina ord som sägs och skrivs.