Lars Norén
I söndags inledde Lars Norén P1s serie med Sommarpratare som sänds varje dag klockan 13.05 och med repris klockan 22.05.
Med ett stort mått av nyfikenhet lade jag mig på soffan för lyssna och utifrån de fördomar jag hade om att det skulle bli tungt och ångestfyllt så visade det sig vara ganska lättlyssnat även om det handlade om allvarliga saker som hur han arbetade med internerna, Jackie Arkelöv, Tony Olsson och Andreas Axelsson, vilka senare skulle döda två polismän i Malexander på ett synnerligen grymt sätt.
Så lite var det en möjlighet att för Lars att ge sin version av tiden innan Malexanderdåden och att få göra det i sin egen takt utan några snuttifierande journalister flåsande i nacken. Sommarpratet gav i alla fall en god bild av Lars syn på saken och jag är inte benägen att ge honom skulden för något. Lars är dramatiker och är bäst på det medan jag tycker det är rimligt att kriminalvården får ta ansvar för delar som avser risk och säkerhetsbedömningar.
Lite senare i år kommer Lars Norén ut med en del av sin dagbok i bokform vilken säkert kommer att ge syre åt nya diskussioner.
Musiken blev en härlig blandning med allt från Willie Nelson till Bach.