Rabulist - info (at) rabulist.se

I en interpellation till den ryska regeringen har parlamentariker i Duman lyft frågan om Krimhalvön egentligen inte tillhör Ryssland.

De grundar frågan på Kuchuk-Kainarji-fördraget mellan Ryssland och det Ottomanska riket som är ett fredsfördrag som slöts 1774 och som tillskriver att Krimhalvön tillhör Ryssland. Krimhalvön tillhör idag Ukraina. Detta rapporterar Interfax.

Det är intressant att reflektera över vilka strömningar som verkar finnas bland ryska parlamentariker och inte blir det mindre konstigt av att Putin säkert smider en plan på hur han skall kunna ställa upp ytterliggare en period på presidentposten vilket dagens konstitution sätter hinder för. Det ryktas också att ett sammangående mellan Ryssland och Vitryssland planeras på en 10års period.

Kommer ni ihåg att förre detta kommunikationsministern Ines Uusman sa att internet bara är en fluga.

Det finns säkert de som tror eller som kanske skulle vilja att det var så att bloggandet är en fluga men på den punkten tror jag de har fel. Jag tror att bloggandet är ett av de första stegen från massmedia till deltagarmedia men säkert kommer tidningar, TV och radio att finnas kvar men kommer att ändra karaktär till att snabbare reagera och reflektera över mediekonsumenternas reflektioner.

Och kanske är det just steget att från att ha varit en mediekonsument till medskapare av media som bjuder på möjligheter till fler samtal på olika områden och nischade områden som tidigare legat i mediamörker bjuds möjlighet att få lite ljus och där medborgare kan se varandra tydligare i olika ämnen som behöver lyftas fram till diskussion.

Keep on blogging!

En annan blogg som skriver intressanta inlägg om bloggning är PromeMorian.

Förslaget om mobilfria vagnar i tunnelbanan känns bara löjligt.

Jag ser redan framför mig hur vän av ordning går fram till människor som talar i telefon i vagnen och framför:

“Jag vill påpeka att vi befinner oss i en mobiltelefonfri vagn.”

Hälsoperspektivet, att människor skall slippa strålning, är vällovligt men motsägs av att bara det att befinna sig i en tunnelbanevagn är att utsätta sig för betydande strålning från elektriska motorer och lysrör i omgivningen.

Tala med varandra, Det går bra utan telefon också.

På bussen mellan Norrtälje och Stockholm i morse hörde jag att PLO åter var i färd med att öppna sitt kontor i Beirut och på något sätt så känns det som att stadens utveckling, både historiskt och i framtiden, är förknippad med hur det går i konflikten i mellanöstern och när det blir fred där. Att någon ambition än att det skall bli fred i Mellanöstern vore att svika de medmänniskor, oavsett ursprung, som lever där.

Beirut var en gång i tiden en av Medelhavets pärlor men det långvariga kriget och fortsatta oroligheter har gjort att det är svårt för staden att återhämta sig som turistmål men även för andra förutsättningar för återhämtning i regionen som nyetablering av företag vilka skulle kunna bidra till att sänka arbetslösheten.

På Eurozine har Michael Azar skrivit en artikel om staden som är intressant.

Vem vet om vi kanske om ett antal år åter igen kan resa till dena delen av världen för att uppleva, lära oss mer och ta den till oss.

Det var intressant att läsa Sven Nykvist memoarer och han är verkligen en legend inom filmvärlden och har naturligtvis blivit det genom hårt arbete, genom att vara innovativ och vågat gå mot strömmen men framför allt tror jag genom att han har en stor talang som han förvaltat väl.

Sven är personlig i boken men håller en ganska skarp kant mot det privata till vilket han verkar hålla upp en skärm för att man inte skall se igenom och det är bara ibland som det sipprar igenom lite grann i kanten.

Kanske hade självporträttet blivit klarare och fått mer färg om han släppt igenom lite mer men det står naturligtvis honom fritt som författare av sina egna memoarer att själv välja hur nära in på livet han vill släppa läsaren. Dessutom skapar det lite extra nyfikenhet och efter att ha läst boken så sitter jag kvar när jag kommit till sista siden med en fundering på vem är egentligen den där Sven Nykvist.

Sammanfattningsvis är den både välskriven och läsvärd.

En av mina favorittecknare är Hans Lindström som ofta gör träffsäkra teckningar som både roar och skänker korn till eftertanke. men visst har han sina toppa och dalar han också.

Han bjuder på tjugo teckningar på sin hemsida som heter Bonton.

Idag presenterar DN Debatt en artikel av Hans-Gunnar Axberger som har gjort en utredning om svensk rättssäkerhet och om den finns det en del att säga.

-Efter 1993 finns elva fall av långa fängelsedomar som upphävts efter resning. I de flesta av dessa fall är misstankarna mer eller mindre utraderade.

Hans-Gunnar pekar ut sänkta beviskrav som en av orsakerna till sänkta säkerhetsmarginaler och konstaterar:

-Den som vill stilla sitt samvete med att dessa personer “nog gjort det” bygger således sin sinnesfrid utan grund.

Avslutningsvis kommer han med ett förslag som jag tycker är bra:

-Enkelt uttryckt är det inte lämpligt att åklagarsidan, som varit den dömdes motpart, skall vara biträde när den dömde vill få utrett om det finns skäl för resning. Det bör därför anförtros åt en fristående instans att avgöra om det är befogat att vidta nya utredningsåtgärder i avdömda mål.

Lika allvarligt som det är att förringa brottoffer hjälp, stöd, ansträngningar till upprättelse för att kunna gå vidare, Lika allvarligt är det att den som oskyldigt dömd inte får upprättelse. Den som är oskyldigt dömd är ett brottsoffer.

Alf Robertsson är en artist som väl aldrig slagit igenom så där riktigt ordentligt trots att han genom åren har hunnit ge ut mer än 40 skivor. Själv känner jag honom som en sångare med socialt patos och mest kommer jag nog ihåg melodin om soldaten och kortleken bäst. Den är dock inte hans egen utan kommer från en amerikansk förlaga.

Café Creme har i alla fall en intervju med honom och faktiskt har han fyllt 62 år men har inga planer på att lägga av.

Men även om han inte är så synlig i media nu för tiden så finns hans skiva att köpa på nätet.

Keep on going, Alf!

Den slutsats kommer i alla fall redaktören till på DNs debattsida idag i frågan om det är medias som styr allmänhetens intressen eller om det är allmänhetens intresse som styr vad media publicerar.

Redaktören hänvisar till medieforskaren Maxwell McCombs i “Makten över dagordningen” (SNS Förlag) som kommit till slutsatsen att det är media som har en betydande makt över vad vi läser och därmed vad vi intresserar oss för.

Men visst finns det grader och medias makt är större när det gäller abstrakta frågor än om konkreta då allmänheten i större utsträckning kan luta sig mot egna erfarenheter.

Det skulle vara intressant att se en sådan här undersökning om några år när vi nu i allt större utsträckning går från massmedia mot deltagarmedia i vilken bloggar spelar en betydande roll.

En fråga som fortsätter att vara aktuell är vart de människorna tar vägen som inte har förmågan att göra sina röster hörda. Även här kan kanske bloggarna kanske utvecklas till att spegla och återge de bilderna och i mindre utsträckning reagera på andra medias dagordning.

Kampen om vem som sätter dagordningen fortsätter.

Så är det klämdag vilket inte hindrar utan att det är full fart här hemma i Norrtälje fast jag är ledig. Här följer i alla fall förslag på tre läsvärda bloggar:

• Kulturbloggen

• Marta Axner

• Jesper Bengtsson