Rabulist - info (at) rabulist.se

Idag börjar Stockholm Pride och invigningstalare är Amelia Adamo och Jan Guillou.

Hoppas ni får en trevlig vecka ni som skall dit!

Härom dagen blev det stopp på Forsmark igen efter ett fel men än värre var att tre av fyra säkerhetssystem inte fungerade.

Det finns många tillskyndare av en ny kärnkraftsomröstning i Sverige men jag tycker inte att att frågan om hur man skall lösa Sveriges energiförsörjning i framtiden lämpar sig för en sådan omröstning.

Oavsett om kärnkraften blivit säkrare eller inte så skulle en händelse som den ovan eller eller en ännu större olycka alltid sätta frågan på sin spets och kravet på ännu en omröstning komma upp i dagen.

Sverige måste ha en energipolitik som är långsiktig, inte lämnar en massa farligt avfall och som är hållbar.

Och just därför, oavsett om kärnkraften blivit säkrare eller inte, skall kärnkraften läggas ner för den lämnar kvar en massa farligt avfall till kommande generationer. Problemen Forsmark nyligen haft med säkerhetssystemen hamnar inte heller på plussidan.

Vän av ordning undrar naturligtvis vad jag har för lösning på Sveriges försörjning i framtiden. jag tycker att den frågan är mångfacetterad och skall få vara det. Kärnkraften skall fortsätt att avvecklas i rimlig takt. Mer pengar behöver läggas på forskning om energiframställning på framtiden och till sist tror jag att vi kan bli bättre på att spara energi tillsammans.

När jag satt och väntade på att Eva skulle sluta jobbet igår så bläddrade jag igenom en tidning på hennes arbetsplats.

Där fick jag syn på en intressant annons från Pinc House som gör stugor och hus av den mer exklusiva sorten men visst måste man få lapa sig lite ögongodis och det brukar fungera bra tills dess man börjar titta på vad härligheten skulle kosta.

Deras långhus i vikingastil modell XL som tilltalade just mig kostade ungefär 3,5 miljon och då var det bara huset.

Jag har provat lotto och det blev inget hus…..

Det som till för några år sedan var en hyfsat stor grej har blivit något som bara går förbi som en ganska tunn och blek susning. Kanske beror det på internets genomslag där ingen längre behöver gå och vänta på en katalog utan väntar sig konstant förnyelse under hela året.

Så kanske var det ett dåligt grepp av IKEA att dela upp katalogen till att komma med flera mindre varje år för det var verkligen en happening förr när katalogen kom och inte har tiden gått förbi för papperskatalogen. IKEA-katalogen får väl ses som fattigmans-Wallpaper.

Har man inget flashigt inredningsmagasin eller tidning som man kan låta ligga framme så kan man väl köra med IKEA-katalogen.

Jag läste Ludde Lindströms bok “Tio liv” under semestern och som tidsfördriv, läst i korta stycken åt gången, fungerade den alldeles utmärkt till att få tiden att gå.

Boken består i stort sett av anekdoter från musikbranschen och det är en plastig värld som målas upp där mycket umgänge inte verkar förekomma utan alkohol och/eller droger. Av detta formas en värld för dem som inte vill eller förmår att närmare kunna nå in till sig själva. Helt enkelt musikbranschen när den är som sämst.

En jasså-känsla är det enda som dröjer sig kvar tunt för att snabbt skingras.

Köp inte boken!

Under semestern blev det en hel del bilder. Tre set med bilder från resan till Skåne hittar du här!

Efter att ha haft tre veckors avslappnande semester är jag nu på banan igen med nya krafter. Almedalens verkar det inte vara någon som minns så nog var den upphaussad till max.

Men fortfarande hägrar valet och jag gissar att det snart börjar hetta till rejält igen. Den riktiga kick-off aktiviteten tror jag att Göran Perssons tal i Björkviks Folkets park den 6 augusti kommer att bli.

Semestern rullar på och igår gjorde Eva och jag en utflykt till Öregrund.

Bilderna hittar du här!

Boken är en fiktiv brevväxling mellan två personer varav den ena flyttat tillbaka till Tyskland i början i av 30-talet när Hitler precis har fått luft under marschkängorna och en judisk vän till honom som bor kvar i USA och sköter deras gemensamma affärer.

Martin, som flyttat till Tyskland med sin familj, förfaller allt mer till att luta sig mot nazismens propaganda och Max, den judiske vännen som bor kvar i USA, skriver alt mer förtvivlade brev till sin allt mer känslomässigt avlägsne vän. Bland annat för att försöka utröna vad som hänt hans syster.

Systern dukar under och breven från Max som når Martin blir allt mer en belastning för den sistnämnda och ber honom sluta skicka fler brev. Men Max fortsätter och till sist kommer ett brev tillbaka med stämpeln “Adressat okänd”. Martin har gått under. Kan man således mörda en nazist med brev?

Även om berättelsen är fiktiv så är det mycket spännande att följa brev för brev och i slutet av boken finns en eftertext som beskriver hur författarinan framlevde sitt liv och hur hon underbyggde texten.

En mycket bra bok som jag rekommenderar till alla och envar att läsa.

Jag vill inte göra anspråk på att göra en objektiv bedömning av veckan som helhet men jag tycker nog att efter Göran Perssons raketstart så var det ganska blekt.

Alliansens iver att visa upp enighet resulterade i plask vid fotknölarna och torrsimmet för de borgeriga partierna ter sig permanent. Det är tunna överenskommelser som presenterats när det gäller såväl energin som fastighetsskatten.

Energiöverenskommelsen sträcker sig bara till 2010 och en hållbar energipolitik måste sträcka sig längre fram på en stabil grund.

Fastighetsskatten innehåller bara en frysning i första steget och så skall man utreda resten. Det luktar helt enkelt valfläsk lång väg och erfarenheten är att de kommer inte ens överens efter valet om vems fel det var att de förlorade.