Lite sol på Drottninggatan i Stockholm.
För några timmar så verkar sommaren vara tillbaka i Stockholm men låt oss hoppas på att september blir fin innan höstfärgerna helt tar över.
För några timmar så verkar sommaren vara tillbaka i Stockholm men låt oss hoppas på att september blir fin innan höstfärgerna helt tar över.
Claes Arvidsson skriver ett kort inlägg på SvD med rubriken att vårdnadsbidraget är en succé.
Inte för att så många valt det, snarare ganska få, men han menar ändå att möjligheten att använda sig av vårdnadsbidraget är poängen.
Avslutningsvis menar Claes att det är en viktig rättvisereform och var och en får väl ha sin uppfattning om vad som är rättvist men enligt mitt tyckande så blir påståendet en tunn potemkinkuliss där det vid snabb förbifart kan synas vackert men för dem som skall leva i samhället bakom kulissen så är vardagen alltjämt grå utan möjlighet att kunna få ihop tillräckligt med pengar med hjälp av vårdnadsbidraget för att få det att gå runt.
Men sådan är den borgerliga rättvisan. Några få välbeställda skall få det bättre på massornas bekostnad. Så då kan man väl som Claes Arvidsson vara ganska nöjd med att det inte är så många som använt sig av vårdnadsbidraget.
Träffpunkter för de som är arbetslösa kan fungera som stöd och en punkt att ta avstånd ifrån för de som blivit arbetslösa. Har man inget nytt arbete att gå till direkt vet man inte hur lång arbetslösheten blir och oavsett om det blir en kortare eller längre period så kan just en träffpunkt vara något som en arbetslös människa behöver.
Blekinge Läns tidning skriver att det är hårt tryck på träffpunkten som drivs av LO-facken i Karlshamn och att de räknar med att trycket ökar efter nyår när reglerna ändras för sjukförsäkringen och plusjobben försvinner.
För all del så har antalet arbetslösa besökare minskat men antalet långtidsarbetslösa har ökat desto mer. Med den kommande lågkonjunkturen kommer antalet arbetslösa att öka vilket föregås av det ökande antalet varsel som lagts. Detta gör att det behövs fler träffpunkter över hela landet.
De träffpunkter som finns känner redan att trycket ökar så jag tycker att kommunerna skall satsa redan nu och ta gärna kontakt med LO-facken i respektive kommun för att inventera behoven.
Eller hur skall det gå när 143.000 skall dela på 32.000 jobb (Johan Sjölander har bilden)?
En så ordinär bild och även om det är en vanlig dag så är den unik och kommer inte tillbaka. Idag skall jag försöka bli bättre på att le mot mina medmänniskor.
Erik Laakso har skrivit om ett personlighetstest som han gjort på nätet. Ett sånt där “kryssa i ett antal frågor och vi berättar vem du är”-test som brukar kunna hittas lite här och var och som ibland dyker upp på konferenser. (Från början kom det från Mickey)
Resultatet för mig blev:
Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Kärriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulenter, journalister, religionslärare.
Eller kolla länken här med diagram.
Jag vet inte om det stämmer men du kan prova själv och fundera på resultatet.
I väntan på grönt ljus kan man ibland känna att det tar väldigt lång tid innan det slår över.
På SvD så har idag Paulina Neuding en artikel om följderna för undersköterskan som tog KS-bilderna på Facebook.
För att underbygga slutklämmen så tar Paulina upp ett antal fall från AD. Det tycker jag man kan göra för att dels visa hur praxis byggs upp men också för att tydliggöra att varje fall är unikt och skall bedömas utifrån det. Men i de exempel Paulina valt att ta upp anas ett mått av moralpanik.
De första fallen handlar om man kan bli uppsagd för att man döms till fängelse. Där har AD, utifrån de fall som Paulina tagit upp, kommit fram till att om man döms till 5 år så kan man sägas upp. Annars tycker jag precis som AD att arbetsgivaren kan förvänta sig att arbetstagare kan komma att vara borta från sitt arbete en kortare eller längre period. Exemplen är många som till exempel föräldraledighet, studier också vidare. Det är inte arbetsgivarens uppgift att straffa den som har begått ett brott och inte menar väl Paulina att de som studerar och skaffar barn skall kunna sägas upp så där utan vidare?
Ett annat exempel Paulina tar upp är yrkesofficeren som Försvarsmakten ville säga upp på grund av medlemskap i ett MC-gäng men där Försvarsmakten fick bakläxa. Det är väl rimligt att människor döms för sina gärningar och inte för sina värderingar.
Skulle man kunna dra paralleller till en diskussion om poliserna som går i Prideparaden med sina uniformer? Jag tycker det är sympatiskt att de har modet att gå i paraden i sina uniformer men hur skall vi förhålla oss till om det visade sig att poliser i uniform går med i en demonstration med nazistiska förtecken? Skillnaden ligger i att poliserna i Pride-paraden, åtminstone de från Stockholm och Västra Götaland, har fått tillstånd av sina chefer att gå i demonstrationen med uniform. Jag tror inte någon polis skulle få tillstånd att demonstrera i en nazistdemonstration med uniform. Detta tycker jag är rätt. Men om de bryter mot polislagen när de demonstrerar med uniformen i Prideparaden skall de då sägas upp, Paulina?
Fallet med undersköterskan på KS som lagt ut operationsbilder på Facebook väntar fortfarande på ett avgörande då utredning pågår. Sekretesslagen kan knappast komma ifråga eftersom bilderna var avidentifierade. Kan man bli riktigt förbannad på operationsbilderna? Möjligtvis på företeelsen men knappast på att det skulle vara just den eller den personens kroppsdel eftersom man inte kan identifiera vem det är.
Eller kan man känna sig kränkt om man inte vet om man blivit det?
Snart är hösten här och innan du vet ordet av så kommer halkan och då kanske man vill hålla sig inne. Så ut och cykla medan det går!
På SvDs ledarsida skriver idag Patrick Krassén om nudge, ungefär som knuff på svenska, som ett sätt att få människor att agera på ett visst sätt. Till exempel genom lagstiftning. Lagarna knuffar de flesta av oss att bete oss på ett visst sätt i samhället. Sedan är det intressant att fundera på hur knuffandet kan utvecklas. Själva föreetelsen tycker jag är politiskt intressant även om jag inte delar Patricks analys av resultatet av ett användande.
När det kommer till politiken så påstår Patrick med all rätt att politiker påverkas av sina fördomar, värderingar och subjektiva upplevelser. De är både rationella och orationella. Utifrån detta menar Patrick, som jag uppfattar det, att det kan knuffas lite för mycket i olika sammanhang. Han vill att Människor skall få göra sina egna val i större utsträckning.
Sedan anför Patrick det som jag vänder mig emot:
Privata företag kan gärna ägna sig åt menande knuffar om det gagnar deras verksamhet på något sätt.
För det första är väl de människor som styr företag inte annorlunda än andra människor. De har fördomar, värderingar och subjektiva upplevelser och agerar såväl rationellt som orationellt. Deras agerande kan resultera i att företaget de leder går i konkurs, människor förlorar sina arbeten och staten skatteinkomster. Knuffarna kanske resulterar i något som man kanske inte tänkt sig. Företag kan knuffa genom till exempel reklam och där korsas politikens och affärsvärldens vägar. Skall man få göra reklam för öl vin och sprit? Vem är bäst på att avgöra det?
Skillnaden mellan affärsvärlden och den politiska världen är att medan de politiska besluten fattas i öppna forum såsom i riksdag och fullmäktige där alla som vill kan ta del av diskussionerna och vara med och försöka påverka politikerna i vissa riktningar så är styrelserummen tillföretagen stängda och i stort sett finns det bara ett huvudsätt att komma in.
Med en stor plånbok vilket nödvändigtvis inte är kopplat till gott omdöme.
Det gäller att hålla koll på vem det är som passerar när man tar en promenad på gamla stan under lunchen.