Rabulist - info (at) rabulist.se

Förra helgen när jag klickade runt som värst på Spotify så snubblade jag över Eddie Meduza som är välkänd för sina sånger om bilar, alkohol och raggarliv i största allmänhet.

En låt handlar om mera brännvin, hur det rensar våra organ och om hur man kan få den utbytt.

Överlag verkar det dock som om det är prislappen som styr vårt val av alkoholhaltig dryck enligt en artikel i DN.

Annars när det gäller mängden så tycker jag att devisen att lagom är bäst är så god som någon att använda i sammanhanget.

Sydsvenskan rapporterar att den kroatiska fotbollsspelaren Dino Drpic står på säljlistan efter att ha tagit sig en gräsare i mittcirkeln på den kroatiska nationalarenan Maksimir Stadium.

Det är väl inget att hänga upp sig på. Hoppas att han inte fick gräsfläckar på kläderna.

Känner ni igen det: Man går på porrklubb och betalar med andras pengar. Så verkar i alla fall fallet vara enligt tidningen Resumé som i pappersversionen den 29 januari berättar att en före detta ekonomichef för reklambyrån Triggers använt 85.000 kronor för privata porrklubbsbesök. (Nätversionen av artikeln är låst men kan läsas av prenumeranter)

Det skall bli intressant att se om media kommer att bevaka affären om PR-pampens porrklubbsbesök med samma frenesi som de bevakar politiska makthavares förehavande med kreditkorten. Media har en viktig uppgift och skall bevaka hur de medel som är våra gemensamma används av politiker. Sätt gärna än fler strålkastare på våra makthavare.

Samtidigt är det intressant att se hur de som bevakar bevakas av sina egna. Vågar de gå skriva o palavrar inom det egna skrået eller håller de varandra om ryggen. Vem bevakar då de som bevakar?

Pingat på Intressant

Tidningen Kamera&Bild har en intressant artikel med fotografen Lars Dareberg. Lars arbetar till vardags som bildredaktör på tidningen Sydsvenskan men har en gedigen bakgrund som fotograf. På sin blogg delar han med sig av funderingar kring hur det är att arbeta med bilder på en dagstidning.

I föreställningen Carola och jag gör skådespelaren Sara Lindh upp med sig själva, Carola och lämnar gud bakom sig enligt recensionen i SvD.

På Teater Giljotin i Stockholm tar sig Sara an det som varit och genom skrivandet har hon kunnat titta tillbaka på smärtsamma situationer och till slut kan hon skratta åt dem.

Själv skulle jag vilja se Göran Skytte och Jan Guillo i en liknande pjäs men på temat “Jan Myrdal och jag”. De får själva bestämma vem som skall spela Jan Myrdal och vem som skall gestalta jaget.

"Meatball sundae" by Seth Godin, originally uploaded by Rabulist.

Vem betalar reklamen som du struntar i?

Häromdagen kom jag att tänka på att vi faktiskt inte läser ett enda av de reklambladen som kommer hem i brevlådan. De som kommer med posten kommer praktisk omslutna av ett papper som sveper in reklamen. Den högen går direkt i pappersinsamlingen.

Sedan är det de den reklam som kommer som är personligt skickad. Där är avsändaren ofta tydlig redan på utsidan. Dessa öppnar jag faktist de flesta av men bara för att sortera vad som skall till pappersinsamlingen och vad som skall till brännbart på soptippen.

(Du slänger väl inte fönsterkuvert i pappersinsamlingen )

Reklam med alla mina förnamn eller bara ett vilket inte är mitt tilltalsnamn är till 100% inte det minsta personliga hur än de gärna vill försöka förespegla detta med kuvertval, typsnitt med mera.

Men vem är det nu som betalar all denna reklam som jag inte vill ha?

Det är naturligtvis konsumenterna, alla vi som handlar, som betalar för eländet och antalet köp som reklamen genererar kan enligt en bok som jag läste nyligen av Seth Godin vara så låg som mellan 0-5%. Men tydligen lönar det sig.

Denna reklamen är alltså inte speciellt effektiv och på sikt tror jag att den är på utdöende. Det är befriande att läsa boken “Meatball sundae” av Seth Godin och läsa om hur man kan nå ut till presumtiva kunder, medlemmar och andra som faktiskt vill ha information och reklam från vissa företag och organisationer som de själva valt.

Val, val, hela tiden val att göra…

It was snowing last week., originally uploaded by Rabulist.

I morse när jag gick hemifrån så snöade det ganska ordentligt men vad jag förstår så skall det inte komma så mycket idag.

Vi får väl se.

Idag skriver flera tidningar(DN, SvD och Sydsvenskan) om att armén riskerar att bantas med en tredjedel.

Min uppfattning är att det är den borgerliga Alliansens NATO-drömmar som när nedskärningarna då den nedåtgående spiralen till sist kommer att sluta i en diskussion där ÖB antagligen säger att han inte kan ta ansvar för försvaret av Sverige. Samtidigt kommer Alliansen att komma till slutsatsen att ekonomin inte tillåter mer pengar till försvarsmakten. Det hoppas de skall leda till att fler blir positiva till ett NATO-medlemskap då det kanske kan innebära att kostnaderna hålls nere.

I förlängningen är taktiken att Sverige skall backa in i NATO med ekonomin som draghjälp eftersom den politiska diskussionen om ett svenskt medlemskap i det närmaste är ett självmordspiller att ta upp i debatten om neutralitet och alliansfrihet.

Naturligtvis kommer man säga att initialkostnaderna kommer att vara höga men sedan skall det minska. Sedan vips så är Sverige medlem i NATO och kostnaderna ökar för nya vapensystem med mera.

Att vara neutral och alliansfri i krig kostar. Skall vi förbli alliansfria behövs det satsningar på försvaret. Men det behövs en ledning för försvarsmakten som kan hålla i plånboken.

Säkert är det också andra som gjort anmälningar men jag tycker det är bra när sveriges största fackliga centralorganisation, LO, tar steget fram och med ungefär 1,6 miljoner medlemmar i ryggen gör en anmälan till JO via LO-TCOs rättsskydd. Det är uppenbart att det är något som inte funkar på Försäkringskassan när människor får vänta i veckor och månader på sina pengar.

Det skall bli intressant att se vad den borgerliga regeringen tar sig för nu för att få det att fungera.

SvD skriver om Försäkringskassan.
Här är JOs beslut.

Waiting at Brussels Airport., originally uploaded by Rabulist.

På flygplatser kan tiden ibland bli lång och jag vet inte hur många timmar jag väntat på sådana på att planet skall gå.

Men med dator, bok och telefon brukar tiden rulla på rätt så bra ändå. Det gjorde den i torsdags då jag fastän jag hade väldigt gott om tid i Bryssel ändå valde att åka ut till flygplatsen eftersom det regnade och blåste något förfärligt.

Mina medpassagerare väntade också.