Rabulist - info (at) rabulist.se

Artikeln om rapporten från Cato-institutet “Thinking Clearly about Economic Inequality ” i SvD är kletig och spretig. Det är inte tydligt vad som är eget tyckande och tänkande och vad som står för författaren av rapporten, Will Wilkinson.

Jag vet inte om artikelförfattaren vill komma till slutsatsen att inkomstklyftorna inte är ett problem om vi skall hålla styr på samhället men när jag läser artikeln så kommer jag till att tänka på en artikel av nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, som publicerades i New York Times i fjol den 18 februari.

Den har rubriken “Poverty is poison” och handlar om en artikel i Financial Times som i sin tur har rubriken “Poverty in early childhood poisons the brain”. Slutsatsen i den artikeln är att barn till föräldrar i USAs fattigaste 25% av invånarna har en 50% risk att stanna i fattigdom. Är barnet dessutom färgat är risken 66%.

As the article explained, neuroscientists have found that “many children growing up in very poor families with low social status experience unhealthy levels of stress hormones, which impair their neural development.” The effect is to impair language development and memory — and hence the ability to escape poverty — for the rest of the child’s life.

Om det finns några stekare så får de gärna tjäna pengar och spruta champagne. Men jag tycker också de skall vara med och bära en större del av bördan för att alla barn i nästa generation skall få det bättre.